Tolfte Sommaren

Du, var min bästa vän
Den tolfte sommaren det var
På växande gängliga ben
Var vi fyllda av självklara svar

Från vår trasiga grind
Sträckte sig världen vår
Till garaget för Jonassons bil
Då, när vi var små

Humlan och getingarnas surr
Runt lassen med söt, varm saft
Lekte stora i klackade skor
I en klänning som någon hade haft

Den tolfte sommaren
Och leken var ännu vår
Allt blev anorlunda sen
När vi blev tretton år

Ens liv var evigt och stort
Och alla drömmar fanns kvar
Filmen hade lyckligt slut
Och vi var ännu barn

Den tolfte sommaren
Ja den var evig och vår
Allt blev annorlunda sen
Sen blev vi tretton år