Överheten

Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten

Jag var fyra år när jag såldes på auktion

Med ett så förnedrande förflutet

Ensam och rädd ett uselt fattighjon

Skulle hon ångra beslutet

Jag fick inte ge nattvard i min egen gård

Överheten skingrade hans gäster

Här är jag fri att idka själavård
Fri ifrån fogdar och präster

Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten

När min gubbe dog ja då for jag hemifrån

Med en slipsten över de sju haven

Den skulle bli en gåva till min son

Men han låg redan i graven

Om jag ångrar nån enda sak så är det den
Jag tror jag begriper vad han menar

Att inte jag for hit för längesen

Han har fått nog utav stenar

Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten