Dom Tre Orden

Vers 1.
Du var den som gjorde gnistan till eld men jag våga inte chansa att bli dissad igen.
Du gav solen sin styrka och lycka ett ord, du fick allt att gå under som att bygga en bro.
Jag fick ett syfte att tro men du spelade fult, jag ville inte satsa mera så jag fegade ur. Jag har,
aldrig haft det lätt att uttrycka mig, men det känns (men det känns) som du utnyttjat mig.
Tappat lusten, jag har tatt förluster förut, men aldrig förut har mitt hjärta blivit så pass brustet.
Att du får gå trots det är nåt som jag kanske inte velat får jag ta det som en man och stoppa svansen mellan bena.
Innerst inne skriker ja och trådarna lossnar, jag var en idiot som vågade hoppas,
Ja så många fördelar, och stundtals var det bra men mestadels så var det bara struntprat.

Ref.
Jag vet att jag inte vart så bra, för jag inte sa det som det var,
det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet.
Jag lovar att alltid finnas där, fastän det har blivit som det är,
för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu.

Ver 2.
Jag går vidare i jakten på en lika bra, men jag kommer aldrig hitta någon lika dan,
för du var speciell och inte som majoriteten och sannorlikheten å hitta någon som du är ganska liten.
Någon finns säkert där, som är ämnad att, skaffa hus - barn spendera varenda natt med mig.
Men det är inte det jag vill för det är dig jag vill ha så jag spelar in.
Mina känslor på beatet å ja sparar ner å önskar som fan att du kunde vara med.
som förr du vet, för jag är van att du sitter bredvid mig när jag börjar å prata i micken.
Ska ja behöva säga adjö emot mig vilja, jag vill säga saker till dig nu jag inte tordes innan.
Jag lovar dig jag kommer vara helt trogen, mer mogen, jag älskar dig - dom tre orden!

Ref.
Jag vet att jag inte vart så bra, för jag inte sa det som det var,
det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet.
Jag lovar att alltid finnas där, fastän det har blivit som det är,
för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu.

oooaaa

Jag vet att jag inte vart så bra, för jag inte sa det som det var,
det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet.
Jag lovar att alltid finnas där, fastän det har blivit som det är,
för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu.