Ödets bortbytingar

Var hon än vänder min blick står du i vägen för kamp med tynande mod
Det som har söndrat i dig reser hon vördat till trots mot obrydda slag

En obotlig saknad har naglat sig fast i vår själ
Se livsmystiken etsa sig djupt
Till lidelsen hunnit bli glömd

Uppklädd i salighetens skrud leds hon mot marker du skytt med okuvad törst
Finns det ett saligt begär offrar jag menlöst mitt jag till svältande tro