Vem som helst blues [live]

Jag kommer från en väg genom regnet
Där stensöta växer i kanten
Ser jag röken från tekniska verken
Är jag snart hemma igen
När solen sjunken bakom fabriken
Och duggregnet blåser i vinden
Kan jag minnas vem jag var en gång
Innan jag blev vem som helst
I dina ögon en gång
Från ett annat håll

Alla har en brokig historia
En eld man måste snudda vid kanten
Jag önskar att jag hade funnits där för dig
När du var ensam
Långt innan Stockholms kalkyler
När tid ännu fanns att förändras
Jag hamnar där ibland när det känns
Som att jag gått sönder
Låst i en cirkel
Rädd att göra fel

Rädslan har runnit genom åldrar och städer
Genom blodomlopp och märkliga gator
Tills jag blev vem som helst
En mörk brusande fors
Tills jag blev vem som helst

Jag tänker på han jag tror hette Markus
Han som hade en V8 i bröstet
Jag minns när nån sa
Nu får du skylla dig själv nu blir det 7 9
Han sa att den klassen är mongo
Sen såg vi nåt försvinna i Markus
Men vi andra hade ingen plats för nån som låter
Markus bara grät och grät
Och vi blev vilka som helst

Klockorna slog mellan dungar och tegel
Vi satt där och åt våra järpar
Och blev vilka som helst
Ensamma tysta undrande
Vilka som helst

Natten var så varm i augusti
Jag hade bara en sak i hågen

Jag var kär i din adress och ditt nummer
Jag var kär i dina krämer och t shirts
Jag älskade stjärnorna
Som glittrade på himlen över tallarna
Att vi var två personer
Inte vilka som helst

Jag visste inte ens att dom känslorna fanns
Nu kräver jag att dom känns hela tiden
För vem som helst
Ge mig nånting mot rastlösheten
Vad som helst

Jag kommer från en tall och en åker
Jag har doftat som ett hygge i skogen
En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm
Vi satt en kväll på Stora Hotellet
Lasse Winnerbäck kom in genom dörren
Vi bjöd honom på vin
Och vi pratade en lång stund
Det var inget särskilt med honom
Han var som vem som helst