Sångarens saga
Har jag ej älskat någon
En som var ljuv o vän
Sov jag och drömde jag
Låg jag emot kvinnoknä
Medan den mörkröda solen skönk bakom ekaren
Hon gav mig en brudnatt
Firad i stjärnesken
Över oss gunga lumigt
Kronorna gren över gren
Vind var i vide och viken slog mellan säv och sten
Att hon begav sin makes
Gyllene konungaed
Medan hon smekte mitt huvud
Milt kring mitt hår hon vred
Gav mig sin själ och för min skull bröt hon sin heliga ed
Länge drack vi
Ögat av tårar vått
Eller med svår mot slöje
Kärlek i ont och gott
Kärlek i synd o lycka
Kärlek i lust och brott
Hörde jag nyss att munkens
Röst i mitt öra ljöd
Livet är skönt o se till
Kärlekens kind är röd
Nu har din älskade vittnat
Nu är Osviva död
Nu ska Osviva sova
Länge i slumens sval
Sömnen och drömmen och döden
Var hennes eget val
Aldrig hon ångrade
Aldrig går hon till himmelen sal
Mörkt
Det är sång och sägner
Mörkt
Det är häxans tal
Att
När den sista hösten
Fällt sina sista blad
Ska en befriare dra genom dom dödas stad
Då har väl åren susat
Över min själ sen då
Då är väl dagen inne
Snart ska väl slaget stå
Då ska befriarens ande starkt genom världen gå