En dag kommer nån med blommor
Marit Bergman
Halkar fram längs trottoaren
Nya hål i gamla skor
Jag blev fast i mina drömmar
Kvar där ingen längre bor
Det kan inte ens bli vinter
Snön har glömt hur den blir vit
Och jag har glömt om jag har vänner
För ingen kommer längre hit
Ah
Solen genom fläckigt fönster
Lyser över skit och damm
Finns det några andra tider
Finns det någon annanstans
Alla dagar bara samma
Nätter inte långa nog
När la sig dimman över huvet
När var det alla färger dog
Ah
En dag kommer nån med blommor
En stor och tung bukett till mig
En dag ska jag kanske tänka
Att allting kanske ordnar sig