Under Vinrankan
Peter Eriksson
Så jag reste mig sakta,
från mitt middagsbord.
I hörnet av trädgården,
däråt du bor.
Under vinrankorna gick jag
rakt över rummet.
Jag gick sakta förbi
alla verkade stumma.
Jag vandrade efter älvar,
genom gröna lundar.
Med ljuset i ryggen
tyckte..jag hörde hundar.
Så långsamt efter flödet
mot ett glittrande hav.
Så långsamt efter flödet
rakt mot min grav.
Yeah...
Oooh...
Det var redan bestämt,
så långt bak i tiden
innan templen byggdes
för den himmelska friden.
Innan ödlorna föddes
i dem stormande haven.
Innan ökensolen brände bort
den glänsande saven.
Över huvudtaget långt
innan allt började snurra.
Det var sagt så en gång.
Om nu någon skulle undra.
Yeah...
Oooh...
Våran låt för alltid Vicky...