Sara från Sahara

Sara från Sahara hon flyttade till Skara
Men där fick hon inte vara hon ansågs va en fara
Så hon flyttade till Hjo
Sökte kärlek hopp och tro
Men insåg ganska snart att där fick hon inte bo

För lilla söta Sara Hon fick papper att besvara
Men kunde ej förfara över orden som där stod

Så hon packade sin väska för hon ville inte fjäska
Ville leta något bättre som fick livet till att gro

Sara från Sahara ville samhället bespara
Inte bli förhandlings vara Inte hamna i dess snara
För hon hade ju en dröm
Så hon drog till Oskarström
Sökte människor med kärlek och som kunde ge beröm

Men Sara från Sahara måste resan sin förklara
Och sin kärleksgud försvara så hon tröttnade och drog

Så ledsen och besviken över glömskan av etiken
Fick hon åter packa väskan för nu hade hon fått nog

Så lilla, söta Sara återvände till Sahara
Men där fick hon inte vara
För hon ansågs va en fara
Så nånstans på en savann Lilla Sara hon försvann
Säkert har hon börjat gro i den varma ökens sand

Men nu ska lilla Sara aldrig tvingas att förklara
För nu bär hon sin tiara bland gudarnas härskara

Kanske gråter hon och ber när vi vår nästa överger
Kanske sitter hon och vaktar i de utstöttas kvarter.