Midsommarvisa

Jag älskar sommarns blommor
Solen tröstar mig
cll markens blommor gläds åt mig inunder himlen.
Små myror vik nu undan för min fot uppå den smala stig,
Vi är så många vandrare som trängs på den.

Här vill jag sitta ner på fallna vissna barr.
I skuggan vill jag sjunga högt en visa till gitarr.
Fåfäng är mänskans lott på jorden där hon går.
Och hennes dagar svinna, hem lik röken i en vind.

Hon gläds och bygger bo till dess en kväll i grinden står
En sorgens synd och bleknar hennes kind
Då spelar löven ej som förr, ej fågelns sång hon hör.
cll världen dansar glädjefull men hon är utanför
Likt Kain hon blickar, mot jord, och hör ej Herrens röst
Hur åska, storm och blomsters doft och ljumma regnets spel
Och det som förr en balsam var mot hennes kvalda bröst
Gör hennes synd alltmera klar åt hennes alla fel.

Här vill jag sitta ner på fallna vissna barr.
I skuggan vill jag sjunga högt en visa till gitarr.
Fåfäng är mänskans lott på jorden där hon går.
Och hennes dagar svinna, hem lik röken en vind.