Släkthuset

Än idag gamla rucklet ligger kvar
Som det låg uti farfars morfars dar
Stilla smekt utav samma sommarvind
Som en sommar smekte farmors mormors kind
När jag sakta igenom grinden går
Tusen minnen från förr emot mig slår
Som dom måste ha slagit mor och far
Liksom farfar och hans far på äldre dar
Här bodde morfar och morfars gamla mor
Morfars farfar och morfars farfars bror
Farfars farfar men även farfars far
Farfars morfars far och morfars farfars mor
Morfars svärfar som reste till och från
Morfars faster och farfars mosters son
Svärmors farfar och morfars fars kusin
Och så farmors mormors morfars farfars svåger

I gula kammarn där lyckan alltid grott
Farfars farfar och farfars farmor bott
Dom fick flytta när farfars far blev stor
Och fick bråttom in en dag med farfars mor
Men när farfar och farmor kom till s
Fick som vanligt de äldre flytta ut
Farfars far bytte plats med pappa sin
Som fick bo ihop med resten uppå vinn
Nu i ett rum hänger farmors farfar kvar
I en ram skänkt av morfars morbrors far
Och i hallen står ännu blid och tyst
Halva morfars farmors mormors marmorbyst
Hela släkten har slitit samma port
Undra på att den satt sig som den gjort!
Dock jag tänker med tår i ögonvrån:
Här ska en gång bo min egen sonsons sonsons lille son
När hans farfars farfars far har flyttat från