Stockholms klockor
DANIEL D. WILSON, JOSH GROBAN
Ett blekt ljus från månen ikväll lyser upp mitt fönster
Och parken är bäddad som en säng för mig
Denna stilla natt och jag ber den om ett svar
Och Stockholms alla klockor ber mig stanna kvar
Det här är den tid varje år då tvivlet kommer
Och jag ser allt det där som runnit ur min hand
Jag blir aldrig fri aldrig ung och aldrig hel
Och Stockholms klockor sjunger "Lev med det"
Var hos mig snälla var hos mig
Här på andra sidan drömmarna
Gå med mig bara gå en stund
Längst de vita gatorna
Tänd mig en stjärna inatt, tänd det staka ljuset
Och ta allt det där som sliter och drar i mig
Jag var alltid den som försökte ge mig av
Men Stockholms alla klockor ber mig stanna kvar
Ja, Stockholms alla klockor ber mig stanna kvar