Han Som Lurar Inom

Jag vaknar och ser min fula
Avskyvärda reflektion i spegeln
Han skrattar, han hånler, han skriker
Han gråter, han kräver min lydnad
Jag har en bitter smak av Fernet Branca
Och nedpissad fitta i munnen
Men minns ingenting
Förutom konfrontationen av nån menlös jävel
Jag lämnat i en pöl av blod

Du ställer mig frågan varför jag dricker
Varför jag bedövar mitt sinne med kemisk substans
Och varför jag inte kan säga nej
Till nylonbeklädd skönhet

Det är för att det finns någonting inom mig
Jag till varje pris måste döda
Något jag oavsett konsekvens oavsett
Efterföljd måste förgöra

”Och hade jag möjligheten att leva mitt liv om igen
Så hade jag återupprepat varenda jävla misstag
Fast med ett leende på mina läppar och tio resor värre”