Jan Banan och Marguerite och jag
På våren i april 1997 gick tre glada svenska wannabes ombord
För att få va med i Robinson det programmet känner du
För det tittar alla på i kalla nord
Och alla var så glada att just dom fick vara med
Ett jobb i media dom hade fått av lyckans fe
O bli solbränd och få kompisar och filmas varje dag
Det var Marguerite och Jan Banan och jag
De va tvs stora satsning vi flög i business class
Programledaren han va från Göteborg
Han hällde upp champagne och han skålade och sa
"Nu ska vi stoppa i en säck all gammal sorg
Vi ska underhålla folk med tävlingar och dramatik
Och den som torskar blir i alla fall ett känt och vackert lik"
Och han sneglade på Marguerite som försökte vara glad
Det var Marguerite och Jan Banan och jag!
Och Jan Banan han hängde med på ett bananskal i vårt plan
En medlem av ett proletariat
Som ville bli nåt inom media det finns mången likadan
Men han blev vald för att han va så väldigt lat
"Nån lat behövs ju också nån som man kan skylla på
När monsunen friskar i och det e dags att nån får gå"
Sa programledaren och titta menande på Jan Banan
Det var Marguerite och Jan Banan och jag!
Redan första dan på ön så blev det ganska tufft
Vi fick dyka efter skräp som nån slängt i
Programledaren han garva rått och sa att "ont om luft
Det får man stå ut med i vår koreografi"
Och den som samla mest han va bäst och fick ha fest
Han fick frossa för sej själv men ingen annan fick va gäst
"Ni andra ni får banta" sa programledaren så glad
Det var Marguerite och
Jan Banan och jag!
Ja det var hårda veckor vi törstade och svalt
Dom behandla oss som djur och ville se
Hur vi började att hata varandra hårt och kallt
Och hur vi trampa på varann för att va med
Men på natten där i tältet när inte kameran va med
Vi gjorde va vi kunde för att värma oss vi tre
Vi lovade att hålla hop i vått och torrt var dag
Det var Marguerite och Jan Banan och jag!
Så var det dags för omröstning och programledaren han log
Och blanda våra lappar i en hatt
"Ha ha" sa han "nu ska vi se vem som korta strået drog"
Han hade ett så fult och elakt skratt
Men se på hans förvåning när eget eget namn han ser
På den första lappen och sen också både två och tre
Han grät och skrek om avtalsbrott och vägrade o dra
Men det var Marguerite och
Jan Banan och jag!
Ja så kan det gå för maktens män som inte har nån koll
Vi dränkte han i havet han flöt bort från vår atoll
Nu går vi här i solen och vi har det rätt så bra
Det var Marguerite och Jan Banan och jag