Boken om Jean
Berget i Karlskoga
Det var där allt började för dig
De stora villorna i skuggan
Av vapenfabriken
Knegarna för sig
Det lukta hårspray om era smokings
Och hatet lyste i nyårsnatten
Raggarna jaga er med påkar
Och pimpade Pontiacs
Ni sprang med lackskor och hängslen
Du blev stressad du blev äcklad
Varje gång som din pappa tog i dig
Du förstod det inte då
Men tids nog skulle pusslet lägga sig
Första gången vi träffades
Berätta du om drömmen
Du sa den rädda dig
Du bara vaknade och visste
Det finns inget att va rädd för
Det finns en kraft och den bär mig
Du stack till Stockholm för att måla
Du såg Ebba välta Kåren
Med Skjut en snut
Du bodde gratis hos en släkting
På övre Östermalm
Men skulle söderut
Nån borde skriva
Boken om ditt liv
500 sidor minst om dig
Nån borde skriva
Den där boken om ditt liv
Det här är ett utkast från mig
Nånstans i Sahara
Fick du häftig feber
Och när du kom hem igen
Såg de malarian i blodet
Och hur njurarna sviktade under den
De skrev ut starka mediciner
Men du drog till Paris
Till Palace och Les Bains
Och du lät hundra vackra män
Kyssa din kropp i förgiftningen
"Arrogansen i min blick
Jag ser den på gamla bilder
Sjukdomen tog den
Sen fick jag njuren av min pappa
Men blev knappast förvånad
När kroppen stötte ut den
Har jag berättat om Diana
Hon som tog mig ner till Lourdes
Hon var en sån stjärna
Modell och katolik
Ingen strålade av ljus
Som Diana"
"Vi kom till pilgrimsstaden
Med det helande vattnet
Vi kom i tusentals
Frankrike exploderade
I guld och i ockra
Vi såg Pyrenéerna
Och jag mötte Fader Tom
Och när jag visa mina sår
Föll han ner på knä
Han sa du ska be för mig
Det var så märkligt men jag bad
För Fader Tom där"
Nån borde skriva
Boken om ditt liv
500 sidor minst om dig
Nån borde skriva
Den där boken om ditt liv
Det här är ett utkast från mig
"Tåg från Lourdes upp till Paris
Och jag kände redan då
Att nånting hade hänt
Jag minns min läkare i rummet
Han sa vi har aldrig sett det här förut
Men dina värden har vänt
Och jag dansade
På egenproducerat endorfin
I Stockholms nätter
Ännu en liten tid
Var jag ung var jag vid liv
Och jag gav efter
Jag gav efter"
Har du öppnat ditt hjärta
På Tranan '95
Då vet du vad jag kommer ifrån
Känns som du räddade mig Jean
Med dina pompejiröda väggar
Hildegard av Bingen på stereon
Med dina ystra fester
Och snuskiga klubbar under jord
Det brann alltid ett ljus
Det var alltid dukat
För en främling vid ditt bord
När det bara va vi två
Kunde du prata om döden
Som Befriaren
Men jag har aldrig träffat nån
Som älskar det här livet
Som du min vän
Nu står jag vid din grav
Ett stenkast från gatan
Vi bodde på
Din tid var alltid lånad
Men du levde ändå längre
Än nån vågat tro då
I februari blir jag 50
Jag ska ha en liten fest
Jag kommer sakna dig
Jag har det bättre än på länge
Men världen börjar glesna
Och du fattas mig
Om jag fick ändra någonting
Hade jag berättat lite mer för dig
Om det som skavde mellan oss
Om glappet och om allt
Du betytt för mig
Människans stora misstag
Är väl att hon tror att tid finns
Men plötsligt är den slut
Filmen går av och jag minns
Dig och mig i St Malo
Mitt emellan ebb och flod
Vid Atlantens strand
Vi satt uppe på kastellet
På kanonerna
Riktade mot England
Och du sa en sak vet jag
Det finns ingenting
Att vara rädd för här
Det finns en kraft
Och den bär oss
Tomas du vågar
Nån borde skriva
Boken om ditt liv
500 sidor minst om dig
Nån borde skriva
Den där boken om ditt liv
Det här är ett utkast från mig